mirinda

Hey people!

Nej, ni behöver inte vara oroliga. Jag är inte självmordsbenägen. Inte ens deprimerad. Nej, jag sitter bara och funderar över meningen med livet. Eller snarare över varför folk så gärna vill finna meningen med livet. När det inte finns nån. För det är det jag försöker säga: Det finns ingen mening med livet!

Ok, jag ska göra min so-lärare nöjd och motivera mina åsikter. Varför finns det ingen mening med livet? Jo, därför att det bara är något som uppstått av en ren slump. Plötsligt en gång för x antal miljarder år sedan bildades en liten, liten amöba (eller nåt), som blev en fisk som fick ben och gick upp på land osv, osv. (Jag antar att ni kan resten, efter att ha läst det ca 10 ggr i skolan). Det var ingen som bestämde att den där amöban skulle skapas, den bara gjorde det. Det bara blidde så, helt enkelt. Sedan bara fortsatte det att komma fler och fler amöbor, eftersom amöban upptäckte (och tydligen även uppskattade) att den kunde dela på sig. (Vore faktiskt ganska coolt att kunna om man tänker efter...)

Vackra amöbor målade av mig : )

Jag ska även bemöta eventuella motargument, som min kära (hrmhrm) svenskafröken säger. En del påstår att meningen med livet är att skaffa barn. Men det tycker jag är ett väldigt konstigt påstående, eftersom det ju bara medför att det kommer nya varelser vars mening också skulle vara att skapa nya varelser. Och så bara fortsätter det i all evighet (eller i alla fall tills det kommer en riktig svininfluensa, som utplånar allt liv). Hur som helst så når man ju inget mål genom att bara skapa bler och fler människor. Okej om nån gud eller nåt hade bestämt att när människorna har lyckats komma upp i ett antal av 10000000000000 miljarder så ska alla få fri tillgång till glass. Då hade det funnits ett mål att kämpa för att uppnå (eller hur F ;-) ?). Men något sådant mål finns inte.

Varför finns det ingen glassgud?

Jag säger inte att det inte verkar roligt att ha barn. Det tycker jag också att det verkar, men jag kan inte förstå hur det kan vara meningen med livet. Många påstår ju att meningen med livet är att ha roligt. Jag håller absolut med om att man ska försöka ha roligt i livet (och därför gör jag läxor i typ fem timmar varja kväll...?), men det är inte meningen med livet. Det är ju inte så att man blir straffad av någon om man inte har roligt.

Så, varför vill folk så gärna att det ska finnas någon meningen med livet? Jag menar, det finns ju massor av saker vi gör utan att det finns någon mening med dem. T ex kemiläxor. Och fysikläxor. Och biologiläxor. Och... Ni fattar grejen. Så, varför inte bara försöka ha roligt och känna friheten? För det är precis det att det inte finns någon mening med livet medför, FRIHET! Det finns inga krav!

Meningen med det här inlägget var faktiskt inte att få er (eller mig själv för den delen) att somna, även om det väl var det det gjorde. Jag skrev det inte heller pga att det gick dåligt på matteprovet eller pga det faktum att jag själv inte har något liv. Jag vet faktiskt inte varför jag skrev det. Men nu vet ni i alla fall svaret på vad meningen med livet är. Det finns ingen! Så känn friheten! (Själv känner jag plikten att börja skriva på engelskaföredraget, eftersom det ju faktiskt kan medföra vissa tråkigheter om jag inte gör det...).

P.S. Jag ska aldrig skriva nåra såna här djupa inlägg mer, jag lovar!