Gymnasiet m.m. (mina rubrik-idéer börjar ta slut...)
Hey people!
Fick just reda på att jag kom in på gymnasiet jag sökt till! Inte för att jag nånsin tvivlade på det, men... Dessutom hade lägsta intagningspoängen höjts lite, vilket ju var bra! Nu ligger den på 255 och jag tror att medianen ligger på 270. Kan tyvärr inte gå in och kolla, för sidan verkar ha kraschat. Antar att det var för många nervösa 16-åringar där ute som försökte logga in samtidigt ;).
Annars har det väl inte hänt så mycket sen förra gången jag skrev. Eller jo, jag har inhandlat ett vitt, "räfflat" linne, ett par vita shorts och - tro det eller ej - en jeansjacka! Efter att ha letat desperat i ungefär en månad hängde den plötsligt bara där i ett ställ på hm! Vacker musik spelade i mina öron när jag sprang fram till den och omfamnade den - och upptäckte att den inte fanns i storlek 36... Nåja, man kan inte få allt. Och storlek 34 går också bra (i alla fall tills jag blir stor och fet, hehe).
Men min inköpslista är fortfarande lång (lite föör lång enligt mina föräldrar som betalar...?). T ex ska ett par svarta shorts, ett par jeansshorts, en väska, sandaler, fler linnen och tröjor (gärna randiga), en i-pod och en mobil inskaffas innan löven skiftar färg på träden och höstens friska kyla biter tag i våra kinder.
Hur som helst, jag har även tagit årets första utomhusdopp och planerar att göra det nu efter maten igen!
Ha det, som man säger i vårt kära grannland!
Fick just reda på att jag kom in på gymnasiet jag sökt till! Inte för att jag nånsin tvivlade på det, men... Dessutom hade lägsta intagningspoängen höjts lite, vilket ju var bra! Nu ligger den på 255 och jag tror att medianen ligger på 270. Kan tyvärr inte gå in och kolla, för sidan verkar ha kraschat. Antar att det var för många nervösa 16-åringar där ute som försökte logga in samtidigt ;).
Annars har det väl inte hänt så mycket sen förra gången jag skrev. Eller jo, jag har inhandlat ett vitt, "räfflat" linne, ett par vita shorts och - tro det eller ej - en jeansjacka! Efter att ha letat desperat i ungefär en månad hängde den plötsligt bara där i ett ställ på hm! Vacker musik spelade i mina öron när jag sprang fram till den och omfamnade den - och upptäckte att den inte fanns i storlek 36... Nåja, man kan inte få allt. Och storlek 34 går också bra (i alla fall tills jag blir stor och fet, hehe).
Men min inköpslista är fortfarande lång (lite föör lång enligt mina föräldrar som betalar...?). T ex ska ett par svarta shorts, ett par jeansshorts, en väska, sandaler, fler linnen och tröjor (gärna randiga), en i-pod och en mobil inskaffas innan löven skiftar färg på träden och höstens friska kyla biter tag i våra kinder.
Hur som helst, jag har även tagit årets första utomhusdopp och planerar att göra det nu efter maten igen!
Ha det, som man säger i vårt kära grannland!
Lite om en liten ö
Hey people!
"Är det dags att få höra lite om Ölandsresan nu?", undrar ni kanske. Nja, jag har bestämt mig för att inte berätta så mycket om den, eftersom de som läser den här bloggen, alltså F och ibland L, ju faktiskt själva var med på resan och därför väl borde minnas ungefär vad som hände på den. Om inte så föreslår jag att ni uppsöker närmaste läkare och ber att få en dos av det där nya alzheimersvaccinet de just uppfunnit.
Så, allt jag orkar säga om resan var att den var mycket lyckad. Om det mest berodde på alla intressanta varelser vi mötte eller på den ännu intressantare tipspromenaden (med herrstrumpor som förstapris) som vi gick, vet jag inte. Men att även F's sms på tåget, med texten: "Tips: håll er borta från toaletten", bidrog till att resan blev så rolig, det kan jag garantera er. Vädret var också helt okej, hotellet var mycket fint och maten var god (vilket jag ju tycker är viktigast :P)!
Så, nu var Ölandsresan avklarad! Nu kan jag passa på att berätta lite om hur mitt liv ser ut just nu. Fast det finns väl egentligen inte så mycket att berätta. Idag tar jag det ganska lugnt, är hemma och läser "När jag hör din röst" och scrapbookar lite. Igår var jag och mamma (hrmhrm) på Kampementsbadet och badade. (Tack gode gud att ingen jag känner såg oss! Förutom den där lilla jobbiga killen i 5:an då. Tänker inte nämna hans namn, men, L och F det är han som vi vill ta bort på facebook, ni vet.) I förrgår träffade jag L som äntligen kommit hem från Grekland! Mycket roligt. Imorgon ska vi ses igen! Och nästa lördag drar jag äntligen ner på kontinenten! Tills dess tänker jag bara njuuta av det vackra vädret, som faktiskt kom tillslut! Men nu är det dags för luuuuuuuunch :D!
"Är det dags att få höra lite om Ölandsresan nu?", undrar ni kanske. Nja, jag har bestämt mig för att inte berätta så mycket om den, eftersom de som läser den här bloggen, alltså F och ibland L, ju faktiskt själva var med på resan och därför väl borde minnas ungefär vad som hände på den. Om inte så föreslår jag att ni uppsöker närmaste läkare och ber att få en dos av det där nya alzheimersvaccinet de just uppfunnit.
Så, allt jag orkar säga om resan var att den var mycket lyckad. Om det mest berodde på alla intressanta varelser vi mötte eller på den ännu intressantare tipspromenaden (med herrstrumpor som förstapris) som vi gick, vet jag inte. Men att även F's sms på tåget, med texten: "Tips: håll er borta från toaletten", bidrog till att resan blev så rolig, det kan jag garantera er. Vädret var också helt okej, hotellet var mycket fint och maten var god (vilket jag ju tycker är viktigast :P)!
En av de intressanta varelserna vi mötte!
Så, nu var Ölandsresan avklarad! Nu kan jag passa på att berätta lite om hur mitt liv ser ut just nu. Fast det finns väl egentligen inte så mycket att berätta. Idag tar jag det ganska lugnt, är hemma och läser "När jag hör din röst" och scrapbookar lite. Igår var jag och mamma (hrmhrm) på Kampementsbadet och badade. (Tack gode gud att ingen jag känner såg oss! Förutom den där lilla jobbiga killen i 5:an då. Tänker inte nämna hans namn, men, L och F det är han som vi vill ta bort på facebook, ni vet.) I förrgår träffade jag L som äntligen kommit hem från Grekland! Mycket roligt. Imorgon ska vi ses igen! Och nästa lördag drar jag äntligen ner på kontinenten! Tills dess tänker jag bara njuuta av det vackra vädret, som faktiskt kom tillslut! Men nu är det dags för luuuuuuuunch :D!
Midsommar med parents och parenteser
Hey people! Glad midsommar i efterskott!
Hade ju egentligen tänkt berätta om Ölandsresan, men orkar inte göra det nu, så jag skjuter på det lite till :P. Det här får istället bli ett kort(?) inlägg om min midsommarafton. (Jag vet att ingen är intresserad, men F vill ju så gärna att jag uppdaterar, så ni får skylla på henne!).
Okej, till saken! Jag firade midsommar på Tullgarns slott tillsammans med mina föräldrar. (Är det socialt självmord att berätta det här? Jag har ingen F som kan blinka till mig när jag gör bort mig just nu. Jaja, ingen på gymnasiet behöver ju få reda på att den här bloggen finns. Hoppas jag :S ...). Så till saken igen! (Jag känner att det är alldeles för många parenteser i det här inlägget...). Det var faktiskt roligt. Vädret var ok, midsommarbuffén var god och att studera vuxna människor som immiterar grodor kan väl inte vara annat än underhållande? (Att även visningen på slottet var ganska intressant borde jag nog inte säga nåt om, va?).
När regnet började falla bestämde vi oss hur som helst för att övningsköra lite. Det går faktiskt framåt. (Eftersom jag inte lärt mig backa än så kan det ju åtminstone inte gå bakåt, haha...dåligt skämt...). Jag gasade på och kom för första gången upp i 50, varpå mina stackars föräldrar skrek av fasa :P.
Efter det åkte vi hem och åt middag med jordgubbar till efterrätt :).Sedan bullade jag upp med chips och smågodis och bänkade mig i soffan. Nej, det var inte dags för en halvtråkig romantisk komedi eller ens ett avsnitt av postkodmiljonären, det var dags för mina föräldrar att försöka installera den nya dvd:n. Ett sådant tillfälle får man bara inte missa! Mycket underhållande!
Det var väl min midsommarafton det. Hoppas att ingen läser det här inlägget...
Hade ju egentligen tänkt berätta om Ölandsresan, men orkar inte göra det nu, så jag skjuter på det lite till :P. Det här får istället bli ett kort(?) inlägg om min midsommarafton. (Jag vet att ingen är intresserad, men F vill ju så gärna att jag uppdaterar, så ni får skylla på henne!).
Okej, till saken! Jag firade midsommar på Tullgarns slott tillsammans med mina föräldrar. (Är det socialt självmord att berätta det här? Jag har ingen F som kan blinka till mig när jag gör bort mig just nu. Jaja, ingen på gymnasiet behöver ju få reda på att den här bloggen finns. Hoppas jag :S ...). Så till saken igen! (Jag känner att det är alldeles för många parenteser i det här inlägget...). Det var faktiskt roligt. Vädret var ok, midsommarbuffén var god och att studera vuxna människor som immiterar grodor kan väl inte vara annat än underhållande? (Att även visningen på slottet var ganska intressant borde jag nog inte säga nåt om, va?).
När regnet började falla bestämde vi oss hur som helst för att övningsköra lite. Det går faktiskt framåt. (Eftersom jag inte lärt mig backa än så kan det ju åtminstone inte gå bakåt, haha...dåligt skämt...). Jag gasade på och kom för första gången upp i 50, varpå mina stackars föräldrar skrek av fasa :P.
Haha, nej riktigt så här illa slutade det faktiskt inte.
Efter det åkte vi hem och åt middag med jordgubbar till efterrätt :).Sedan bullade jag upp med chips och smågodis och bänkade mig i soffan. Nej, det var inte dags för en halvtråkig romantisk komedi eller ens ett avsnitt av postkodmiljonären, det var dags för mina föräldrar att försöka installera den nya dvd:n. Ett sådant tillfälle får man bara inte missa! Mycket underhållande!
Det var väl min midsommarafton det. Hoppas att ingen läser det här inlägget...
Ett inlägg som länge blivit uppskjutet
Hey people!
Ett bra tag sen jag skrev nu, jag vet. Men det har hänt så mycket (eller okej, i alla fall lite mer än det brukar i mitt vanligtvis så händelselösa liv), så jag har inte hunnit skriva. Vilket har gjort att det bara blivit fler och fler saker att skriva om, vilket har gjort att jag skjutit upp skrivandet för att jag inte orkat skriva värsta megainlägget.
Men men, slut med bortförklaringarna! Nu har jag bestämt mig för att försöka sammanfatta händelserna lite kort (vi får väl se hur det går...).
Det första jag tänkte berätta om är balen. Dvs niornas avslutningsbal som hölls på Operaterrassen (det är nu det är meningen att ni ska tänka "wooow!"). Egentligen har jag inte så mycket att säga om den. Jag ville mest poängtera att den hölls på Operaterrassen (hehe, det är inte så coolt egentligen, va?) Hur som helst, det började med lite "mingel"=alla satt med sina vanliga kompisar vid olika bord, smuttade på sina drinkar och gav personerna vid de andra borden nyfikna blickar :P. Sen var det dags för den trerätters middagen. Förrätt:sparris med löjrom!! Tre bautasparrisar dessutom! Euww! Jag fick lite lätt panik och tvingade i mig den första sparrisen med hjälp av coca-cola (Fs väl beprövade knep ;) ). Den andra sparrisen mosade jag och den tredje försökte jag gömma i såsen. Det gick väl sådär, men det var förstås ingen som påpekade nåt. Varmrätten, lammkottletter med nån slags potatis, och efterrätten, crème brulée, var i alla fall inte så dumma. Lärarnas och elevernas tal var också ganska roliga att lyssna på. Sen var det dags för wienervals :S. Fast det var faktiskt inte så hemskt som jag trodde, alla bara skrattade och flamsade. Sen började däremot det mindre trevliga, discot. Okej, det var bara jag som inte tyckte om det, men det hade jag inte väntat mig att göra heller. Att hoppa runt på ett dansgolv tillsammans med 60 galna klasskompisar som jag egentligen inte känner alls är inte riktigt min grej helt enkelt. Och skithög, dunkande musik är verkligen inte mina örons grej. Så jag avbröt kvällen vid elva, men var ändå nöjd med den. Jag är nog ingen bra tonåring egentligen. 30 är nog mer min ålder...eller okej, 80...
Den andra saken jag tänkte berätta om är skolavslutningen. Som förstås ägde rum den kallaste och regnigaste dagen på året. Men men, en skolavslutning är alltid en skolavslutning=frihet! Eller ja, först två timmars lidande på en hård kyrkbänk och sen frihet. Fast i år var det inte så hemskt i kyrkan, eftersom det var vi nior som liksom var huvudpersonerna. Vi fick gå fram och ta emot våra betyg och i vissa fall även stipendier. Själv fick jag ett för mycket goda studieresultat och framsteg i SO, svenska och biologi! Vadå framsteg!? Jag har väl för fan alltid haft mvg i de ämnena? Jag blev faktiskt lite sur, eftersom folk då säkert tror att jag haft sämre betyg i dem förut (jag är så egoistisk :P...). Nä, men dessutom finns det säkert de som faktiskt har förbättrats och därför förtjänar priset bättre än jag. Betygen såg i alla fall ut som jag tänkt mig och, tro det eller ej (själv gör jag det ej), jag fick vg i gympa! Hahahahahaha!
Hur som helst, vi sjöng även "Here Comes the Sun" och "Seasons of Love" i kyrkan. Sen var det fotografering och efter det avslutningslunch i matsalen. Faktiskt mycket bättre än förväntat! De hade dukat jättefint och maten var för en gångs skull ätbar. Även där hölls en del intressanta tal. De två gamla ärkerivalerna till SO-lärare råkade t ex nästan i luven på varandra (ännu ett uråldrigt talesätt som jag inte borde kunna...). Inte riktigt kanske, men när 9As fröken för andra gången hade rappat sitt ytterst pinsamma och alldeles för långa hyllningstal endast riktat till 9A, reste sig vår (alltså 9Bs) kära gamla magister upp och försvarade för en gångs skull oss. Heja magister G!
Sen blev det ett fasligt gråtande när alla skulle ta farväl av varandra. Visst kan jag förstå att man tycker det är sorgligt att säga hejdå till sina vänner, men varför man tycker det är lika sorgligt att göra det till ca 55 andra personer som man på 10 år egentligen aldrig har pratat med förstår jag inte riktigt. Men men, det är väl jag som är onormal igen, för det var typ verkligen bara jag som inte hade tårar i ögonen när vi lämnade skolan för sista gången.
Efter avslutningen gick jag och mina kära vänner hem till en av killarna i parallellklassen, för vi hade hört att alla andra höll till där, men vi blev tyvärr inte insläppta! Hahaha! Som sagt, varför gråta över att behöva ta farväl av såna dårar till klasskompisar?
Ett bra tag sen jag skrev nu, jag vet. Men det har hänt så mycket (eller okej, i alla fall lite mer än det brukar i mitt vanligtvis så händelselösa liv), så jag har inte hunnit skriva. Vilket har gjort att det bara blivit fler och fler saker att skriva om, vilket har gjort att jag skjutit upp skrivandet för att jag inte orkat skriva värsta megainlägget.
Men men, slut med bortförklaringarna! Nu har jag bestämt mig för att försöka sammanfatta händelserna lite kort (vi får väl se hur det går...).
Det första jag tänkte berätta om är balen. Dvs niornas avslutningsbal som hölls på Operaterrassen (det är nu det är meningen att ni ska tänka "wooow!"). Egentligen har jag inte så mycket att säga om den. Jag ville mest poängtera att den hölls på Operaterrassen (hehe, det är inte så coolt egentligen, va?) Hur som helst, det började med lite "mingel"=alla satt med sina vanliga kompisar vid olika bord, smuttade på sina drinkar och gav personerna vid de andra borden nyfikna blickar :P. Sen var det dags för den trerätters middagen. Förrätt:sparris med löjrom!! Tre bautasparrisar dessutom! Euww! Jag fick lite lätt panik och tvingade i mig den första sparrisen med hjälp av coca-cola (Fs väl beprövade knep ;) ). Den andra sparrisen mosade jag och den tredje försökte jag gömma i såsen. Det gick väl sådär, men det var förstås ingen som påpekade nåt. Varmrätten, lammkottletter med nån slags potatis, och efterrätten, crème brulée, var i alla fall inte så dumma. Lärarnas och elevernas tal var också ganska roliga att lyssna på. Sen var det dags för wienervals :S. Fast det var faktiskt inte så hemskt som jag trodde, alla bara skrattade och flamsade. Sen började däremot det mindre trevliga, discot. Okej, det var bara jag som inte tyckte om det, men det hade jag inte väntat mig att göra heller. Att hoppa runt på ett dansgolv tillsammans med 60 galna klasskompisar som jag egentligen inte känner alls är inte riktigt min grej helt enkelt. Och skithög, dunkande musik är verkligen inte mina örons grej. Så jag avbröt kvällen vid elva, men var ändå nöjd med den. Jag är nog ingen bra tonåring egentligen. 30 är nog mer min ålder...eller okej, 80...
Jag (andra från vänster) och mina vänner i Kungsan, på väg till Operaterrassen.
Den andra saken jag tänkte berätta om är skolavslutningen. Som förstås ägde rum den kallaste och regnigaste dagen på året. Men men, en skolavslutning är alltid en skolavslutning=frihet! Eller ja, först två timmars lidande på en hård kyrkbänk och sen frihet. Fast i år var det inte så hemskt i kyrkan, eftersom det var vi nior som liksom var huvudpersonerna. Vi fick gå fram och ta emot våra betyg och i vissa fall även stipendier. Själv fick jag ett för mycket goda studieresultat och framsteg i SO, svenska och biologi! Vadå framsteg!? Jag har väl för fan alltid haft mvg i de ämnena? Jag blev faktiskt lite sur, eftersom folk då säkert tror att jag haft sämre betyg i dem förut (jag är så egoistisk :P...). Nä, men dessutom finns det säkert de som faktiskt har förbättrats och därför förtjänar priset bättre än jag. Betygen såg i alla fall ut som jag tänkt mig och, tro det eller ej (själv gör jag det ej), jag fick vg i gympa! Hahahahahaha!
Hur som helst, vi sjöng även "Here Comes the Sun" och "Seasons of Love" i kyrkan. Sen var det fotografering och efter det avslutningslunch i matsalen. Faktiskt mycket bättre än förväntat! De hade dukat jättefint och maten var för en gångs skull ätbar. Även där hölls en del intressanta tal. De två gamla ärkerivalerna till SO-lärare råkade t ex nästan i luven på varandra (ännu ett uråldrigt talesätt som jag inte borde kunna...). Inte riktigt kanske, men när 9As fröken för andra gången hade rappat sitt ytterst pinsamma och alldeles för långa hyllningstal endast riktat till 9A, reste sig vår (alltså 9Bs) kära gamla magister upp och försvarade för en gångs skull oss. Heja magister G!
Sen blev det ett fasligt gråtande när alla skulle ta farväl av varandra. Visst kan jag förstå att man tycker det är sorgligt att säga hejdå till sina vänner, men varför man tycker det är lika sorgligt att göra det till ca 55 andra personer som man på 10 år egentligen aldrig har pratat med förstår jag inte riktigt. Men men, det är väl jag som är onormal igen, för det var typ verkligen bara jag som inte hade tårar i ögonen när vi lämnade skolan för sista gången.
Efter avslutningen gick jag och mina kära vänner hem till en av killarna i parallellklassen, för vi hade hört att alla andra höll till där, men vi blev tyvärr inte insläppta! Hahaha! Som sagt, varför gråta över att behöva ta farväl av såna dårar till klasskompisar?
Den tredje saken jag tänkte berätta om var min och mina vänners trevliga lilla resa till Öland, men som ni kanske förstår orkar jag inte skriva mer nu (och jag tvivlar på att ni orkar läsa mer...). Så, det får väl bli en annan gång.
Ha det bra så länge!
Ha det bra så länge!
