En ointressant uppdatering om ett ointressant liv
Hey people!
Här kommer ett inlägg som för en gångs skull inte handlar om mina löjliga åsikter utan om mitt löjliga liv. En liten uppdatering helt enkelt.
Över Kriskihimmelfärdshelgen var jag och mina föräldrar på "landstället" i Jämtland. Och tro det eller ej, det var faktiskt ganska roligt. Måste vara första gången i världshistorien som en tonåring säger något sådant om en vistelse i en 24 kvm stor stuga utan vatten (och alltså utan toalett) mitt i den jämtländska urskogen. Någon som har numret till Guinnes rekordbok?
På söndagen åkte vi hem, och på måndag morgonen vaknade jag kallsvettig kl 6 pga en mardröm. Gissa vad den handlade om. Att jag fick VG i syslöjd! Dvs att jag fick 315 poäng istället för 320! I´m such a nerd. Nån som vet var man kan köpa sig ett liv?
I alla fall skyndade jag iväg till syslöjdssalen det första jag gjorde och hämtade hem de fransiga tyglappar som det på något sätt var tänkt att jag skulle få ihop till en väska. Sedan har jag suttit varje kväll till kl 23 och knepat och knåpat (och sprättat...) tills ögonen blött. Tillslut fick jag i alla fall till något som faktiskt såg ganska hyfsat ut. Here it is:
Nån mer som tycker att det är förnedrande att man ska behöva sy sådana här töntiga saker i skolan!? Hata syslöjd!
Så idag på syslöjdslektionen lämnade jag nervöst in väskan och tänkte att nu måste jag få MVG! Och ja, visst fick jag det. Men det hade jag tydligen fått ändå, utan att sy väskan! Tack så väldigt mycket.
I tisdags var det friluftsdag = en mils vandring. Har inte så mycket att säga om det, det var väl kul. Förutom när man höll på att pressas sönder när alla skulle in i bussen på hemvägen. Alla (typ 100 elever) ville komma på först för att få sittplats på hemresan, varpå alla pressade sig mot dörren. Det var allvarligt riktigt läskigt! :P
Apropå dagens syslöjdslektion så var den århundradets skämt! Jag gjorde bort mig totalt! Först glömde jag att vrida på strömmen till symaskinen och förklarade för läraren att den var trasig, varpå hon leende vred om ratten och symaskinen började fungera. Sedan trädde jag, efter sex års träning, övertråden fel och var än en gång tvungen att fråga varför det inte gick att sy. Jag skulle sy ett knapphål med symaskinen och följde instruktionen till punkt och pricka. Bara det att den inte talade om hur man skulle få till själva hålet, bara hur man skulle göra sömmarna runt det. Så när jag hade sytt dem var jag än en gång tvungen att fråga min stackars lärare om hjälp, den här gången om varför knapphålet inte bestod av något hål :P. Hennes ännu en gång leende svar blev att man själv måste skära upp ett hål i tyget. Med en sprättarkniv. Vad fan är en sprättarkniv?! Jag hade ingen lust att fråga någonting mer den här lektionen, så jag lämnade helt enkelt in mitt knapphål, utan att ha gjort något hål. Mitt knapphål var alltså inget hål, utan bestod av en sned söm på en tyglapp! Hejdå MVG?
Jag kan i alla fall trösta mig med att det var min sista slöjdlektion någonsin :D !!! För om en vecka är det skolavslutning! See you!
Här kommer ett inlägg som för en gångs skull inte handlar om mina löjliga åsikter utan om mitt löjliga liv. En liten uppdatering helt enkelt.
Över Kriskihimmelfärdshelgen var jag och mina föräldrar på "landstället" i Jämtland. Och tro det eller ej, det var faktiskt ganska roligt. Måste vara första gången i världshistorien som en tonåring säger något sådant om en vistelse i en 24 kvm stor stuga utan vatten (och alltså utan toalett) mitt i den jämtländska urskogen. Någon som har numret till Guinnes rekordbok?
Nej, vi bor inte i ladan på bilden. (Vi bor i ett ännu mindre och ännu omodernare hus mitt i skogen, med ett utedass som enda utsikt...).
På söndagen åkte vi hem, och på måndag morgonen vaknade jag kallsvettig kl 6 pga en mardröm. Gissa vad den handlade om. Att jag fick VG i syslöjd! Dvs att jag fick 315 poäng istället för 320! I´m such a nerd. Nån som vet var man kan köpa sig ett liv?
I alla fall skyndade jag iväg till syslöjdssalen det första jag gjorde och hämtade hem de fransiga tyglappar som det på något sätt var tänkt att jag skulle få ihop till en väska. Sedan har jag suttit varje kväll till kl 23 och knepat och knåpat (och sprättat...) tills ögonen blött. Tillslut fick jag i alla fall till något som faktiskt såg ganska hyfsat ut. Here it is:
Nån mer som tycker att det är förnedrande att man ska behöva sy sådana här töntiga saker i skolan!? Hata syslöjd!
Så idag på syslöjdslektionen lämnade jag nervöst in väskan och tänkte att nu måste jag få MVG! Och ja, visst fick jag det. Men det hade jag tydligen fått ändå, utan att sy väskan! Tack så väldigt mycket.
I tisdags var det friluftsdag = en mils vandring. Har inte så mycket att säga om det, det var väl kul. Förutom när man höll på att pressas sönder när alla skulle in i bussen på hemvägen. Alla (typ 100 elever) ville komma på först för att få sittplats på hemresan, varpå alla pressade sig mot dörren. Det var allvarligt riktigt läskigt! :P
Apropå dagens syslöjdslektion så var den århundradets skämt! Jag gjorde bort mig totalt! Först glömde jag att vrida på strömmen till symaskinen och förklarade för läraren att den var trasig, varpå hon leende vred om ratten och symaskinen började fungera. Sedan trädde jag, efter sex års träning, övertråden fel och var än en gång tvungen att fråga varför det inte gick att sy. Jag skulle sy ett knapphål med symaskinen och följde instruktionen till punkt och pricka. Bara det att den inte talade om hur man skulle få till själva hålet, bara hur man skulle göra sömmarna runt det. Så när jag hade sytt dem var jag än en gång tvungen att fråga min stackars lärare om hjälp, den här gången om varför knapphålet inte bestod av något hål :P. Hennes ännu en gång leende svar blev att man själv måste skära upp ett hål i tyget. Med en sprättarkniv. Vad fan är en sprättarkniv?! Jag hade ingen lust att fråga någonting mer den här lektionen, så jag lämnade helt enkelt in mitt knapphål, utan att ha gjort något hål. Mitt knapphål var alltså inget hål, utan bestod av en sned söm på en tyglapp! Hejdå MVG?
Jag kan i alla fall trösta mig med att det var min sista slöjdlektion någonsin :D !!! För om en vecka är det skolavslutning! See you!
Here comes the sun! Hallelujah!
Hey people!
Kan ni fatta att det i princip är sommarlov nu!? Bara nio skoldagar kvar, och bara en enda liten onödig tyskaläxa. (När ska vår tyskafröken inse att det inte är någon idé att försöka lära oss tyska? Ingen är intresserad. Förutom jag då...). Och av dessa dagar är en friluftsdag och en avslutning, och så får vi ju inta glömma avslutningsbalen som äger rum om mindre än två veckor! (Lägger ut en bild på min balklänning senare! Om nu nån är intresserad...). Och sen bär det av till Öland med gänget! Så livet leker, som min mormor eller nån skulle säga. Det är nästan, men bara nästan, så att man skulle kunna tro att det finns någon mening med det...
I klassen råder det nästintill krig. Inte riktigt kanske, men stämningen var onekligen spänd efter dagens musiklektion. Anledning: Vi kan inte komma överens om vad vi ska sjunga på avslutningen. Ganska patetiskt egentligen. Men ändå upprörande! För tre veckor sen hade vi en omröstning om vad vi skulle sjunga för sång i kyrkan på avslutningen, "Here comes the sun" eller "Kung av sand". Till min och många andras stora glädje vann "Here comes the sun". Men alla var inte lika nöjda. PA och LL( =klassens "kung och drottning") och deras anhängare höll på "Kung av sand" och hade mycket svårt att acceptera att de inte fick sin vilja igenom (de hade väl aldrig varit med om det tidigare...).
Så veckan efter bestämde PA själv att vi även ska sjunga "Seasons of love", och utnämnde sig själv till solosångare. Eftersom den låten ändå är ganska bra och PA är den enda som kan tänka sig att sjunga solo, så var det ingen som protesterade. Men när han och LL även bestämde att vi måste göra en ny omröstning om den första låten, den här gången mellan "Here comes the sun" och "Hallelujah", började folk däremot protestera, tack och lov. De kan ju inte begära att vi ska göra en ny omröstning bara för att de inte blev nöjda efter den första omröstningen! Och om de nu så gärna vill sjunga "Hallelujah" kunde de ju ha föreslagit det inför den första omröstningen! Det är alltid någon som blir missnöjd vid ett val. Om alla tyckte lika skulle det ju inte vara någon mening med att ha demokratiska val.
Tyvärr var musikfröken på deras sida, så det blev en ny omröstning. Men kan ni tänka er, "Here comes the sun" vann igen, MOHAHAHAHA! Klassen var nu tydligt uppdelad i två grupper, "töntarna och de normala", som höll fast vid "Here comes the sun", mot "de populära" och deras anhängare, som röstade på "Hallelujah". Fast det var egentligen inte låtarna vi röstade om längre. Själv bryr jag mig faktiskt inte så mycket om vad vi sjunger i kyrkan, ännu mindre tror jag att LL och PA gör det. Nej, nu var det bara en tävlig om vem som har mest makt. Töntarna mot de populära! Och vi vann!
Slutsats: Tillsammans är allting möjligt! Det var som sagt inte låtarna som var det viktiga i allt det här, det var principen! Vi "töntar" säger kanske inte så mycket, men tillsammans är vi fler och har större makt än de "populära". För i ett demokratiskt val är alla röster lika mycket värda! Länge leve demokratin!
Jag vet att det här var ett väldigt rörigt och ett väldigt patetiskt inlägg. Extremt patetiskt faktiskt. Och dessutom överdrev jag nog en hel del. Men, men. Nu har jag sagt vad jag ville få sagt (och som vanligt har mina läsare somnat...). Sov gott!
Kan ni fatta att det i princip är sommarlov nu!? Bara nio skoldagar kvar, och bara en enda liten onödig tyskaläxa. (När ska vår tyskafröken inse att det inte är någon idé att försöka lära oss tyska? Ingen är intresserad. Förutom jag då...). Och av dessa dagar är en friluftsdag och en avslutning, och så får vi ju inta glömma avslutningsbalen som äger rum om mindre än två veckor! (Lägger ut en bild på min balklänning senare! Om nu nån är intresserad...). Och sen bär det av till Öland med gänget! Så livet leker, som min mormor eller nån skulle säga. Det är nästan, men bara nästan, så att man skulle kunna tro att det finns någon mening med det...
Så veckan efter bestämde PA själv att vi även ska sjunga "Seasons of love", och utnämnde sig själv till solosångare. Eftersom den låten ändå är ganska bra och PA är den enda som kan tänka sig att sjunga solo, så var det ingen som protesterade. Men när han och LL även bestämde att vi måste göra en ny omröstning om den första låten, den här gången mellan "Here comes the sun" och "Hallelujah", började folk däremot protestera, tack och lov. De kan ju inte begära att vi ska göra en ny omröstning bara för att de inte blev nöjda efter den första omröstningen! Och om de nu så gärna vill sjunga "Hallelujah" kunde de ju ha föreslagit det inför den första omröstningen! Det är alltid någon som blir missnöjd vid ett val. Om alla tyckte lika skulle det ju inte vara någon mening med att ha demokratiska val.
Tyvärr var musikfröken på deras sida, så det blev en ny omröstning. Men kan ni tänka er, "Here comes the sun" vann igen, MOHAHAHAHA! Klassen var nu tydligt uppdelad i två grupper, "töntarna och de normala", som höll fast vid "Here comes the sun", mot "de populära" och deras anhängare, som röstade på "Hallelujah". Fast det var egentligen inte låtarna vi röstade om längre. Själv bryr jag mig faktiskt inte så mycket om vad vi sjunger i kyrkan, ännu mindre tror jag att LL och PA gör det. Nej, nu var det bara en tävlig om vem som har mest makt. Töntarna mot de populära! Och vi vann!
Slutsats: Tillsammans är allting möjligt! Det var som sagt inte låtarna som var det viktiga i allt det här, det var principen! Vi "töntar" säger kanske inte så mycket, men tillsammans är vi fler och har större makt än de "populära". För i ett demokratiskt val är alla röster lika mycket värda! Länge leve demokratin!
Jag vet att det här var ett väldigt rörigt och ett väldigt patetiskt inlägg. Extremt patetiskt faktiskt. Och dessutom överdrev jag nog en hel del. Men, men. Nu har jag sagt vad jag ville få sagt (och som vanligt har mina läsare somnat...). Sov gott!
Tummen upp för demokratin!
Det finns ingen mening med livet
Hey people!
Nej, ni behöver inte vara oroliga. Jag är inte självmordsbenägen. Inte ens deprimerad. Nej, jag sitter bara och funderar över meningen med livet. Eller snarare över varför folk så gärna vill finna meningen med livet. När det inte finns nån. För det är det jag försöker säga: Det finns ingen mening med livet!
Ok, jag ska göra min so-lärare nöjd och motivera mina åsikter. Varför finns det ingen mening med livet? Jo, därför att det bara är något som uppstått av en ren slump. Plötsligt en gång för x antal miljarder år sedan bildades en liten, liten amöba (eller nåt), som blev en fisk som fick ben och gick upp på land osv, osv. (Jag antar att ni kan resten, efter att ha läst det ca 10 ggr i skolan). Det var ingen som bestämde att den där amöban skulle skapas, den bara gjorde det. Det bara blidde så, helt enkelt. Sedan bara fortsatte det att komma fler och fler amöbor, eftersom amöban upptäckte (och tydligen även uppskattade) att den kunde dela på sig. (Vore faktiskt ganska coolt att kunna om man tänker efter...)
Jag säger inte att det inte verkar roligt att ha barn. Det tycker jag också att det verkar, men jag kan inte förstå hur det kan vara meningen med livet. Många påstår ju att meningen med livet är att ha roligt. Jag håller absolut med om att man ska försöka ha roligt i livet (och därför gör jag läxor i typ fem timmar varja kväll...?), men det är inte meningen med livet. Det är ju inte så att man blir straffad av någon om man inte har roligt.
Så, varför vill folk så gärna att det ska finnas någon meningen med livet? Jag menar, det finns ju massor av saker vi gör utan att det finns någon mening med dem. T ex kemiläxor. Och fysikläxor. Och biologiläxor. Och... Ni fattar grejen. Så, varför inte bara försöka ha roligt och känna friheten? För det är precis det att det inte finns någon mening med livet medför, FRIHET! Det finns inga krav!
Meningen med det här inlägget var faktiskt inte att få er (eller mig själv för den delen) att somna, även om det väl var det det gjorde. Jag skrev det inte heller pga att det gick dåligt på matteprovet eller pga det faktum att jag själv inte har något liv. Jag vet faktiskt inte varför jag skrev det. Men nu vet ni i alla fall svaret på vad meningen med livet är. Det finns ingen! Så känn friheten! (Själv känner jag plikten att börja skriva på engelskaföredraget, eftersom det ju faktiskt kan medföra vissa tråkigheter om jag inte gör det...).
P.S. Jag ska aldrig skriva nåra såna här djupa inlägg mer, jag lovar!
Nej, ni behöver inte vara oroliga. Jag är inte självmordsbenägen. Inte ens deprimerad. Nej, jag sitter bara och funderar över meningen med livet. Eller snarare över varför folk så gärna vill finna meningen med livet. När det inte finns nån. För det är det jag försöker säga: Det finns ingen mening med livet!
Ok, jag ska göra min so-lärare nöjd och motivera mina åsikter. Varför finns det ingen mening med livet? Jo, därför att det bara är något som uppstått av en ren slump. Plötsligt en gång för x antal miljarder år sedan bildades en liten, liten amöba (eller nåt), som blev en fisk som fick ben och gick upp på land osv, osv. (Jag antar att ni kan resten, efter att ha läst det ca 10 ggr i skolan). Det var ingen som bestämde att den där amöban skulle skapas, den bara gjorde det. Det bara blidde så, helt enkelt. Sedan bara fortsatte det att komma fler och fler amöbor, eftersom amöban upptäckte (och tydligen även uppskattade) att den kunde dela på sig. (Vore faktiskt ganska coolt att kunna om man tänker efter...)
Vackra amöbor målade av mig : )
Jag ska även bemöta eventuella motargument, som min kära (hrmhrm) svenskafröken säger. En del påstår att meningen med livet är att skaffa barn. Men det tycker jag är ett väldigt konstigt påstående, eftersom det ju bara medför att det kommer nya varelser vars mening också skulle vara att skapa nya varelser. Och så bara fortsätter det i all evighet (eller i alla fall tills det kommer en riktig svininfluensa, som utplånar allt liv). Hur som helst så når man ju inget mål genom att bara skapa bler och fler människor. Okej om nån gud eller nåt hade bestämt att när människorna har lyckats komma upp i ett antal av 10000000000000 miljarder så ska alla få fri tillgång till glass. Då hade det funnits ett mål att kämpa för att uppnå (eller hur F ;-) ?). Men något sådant mål finns inte.Varför finns det ingen glassgud?
Jag säger inte att det inte verkar roligt att ha barn. Det tycker jag också att det verkar, men jag kan inte förstå hur det kan vara meningen med livet. Många påstår ju att meningen med livet är att ha roligt. Jag håller absolut med om att man ska försöka ha roligt i livet (och därför gör jag läxor i typ fem timmar varja kväll...?), men det är inte meningen med livet. Det är ju inte så att man blir straffad av någon om man inte har roligt.
Så, varför vill folk så gärna att det ska finnas någon meningen med livet? Jag menar, det finns ju massor av saker vi gör utan att det finns någon mening med dem. T ex kemiläxor. Och fysikläxor. Och biologiläxor. Och... Ni fattar grejen. Så, varför inte bara försöka ha roligt och känna friheten? För det är precis det att det inte finns någon mening med livet medför, FRIHET! Det finns inga krav!
Meningen med det här inlägget var faktiskt inte att få er (eller mig själv för den delen) att somna, även om det väl var det det gjorde. Jag skrev det inte heller pga att det gick dåligt på matteprovet eller pga det faktum att jag själv inte har något liv. Jag vet faktiskt inte varför jag skrev det. Men nu vet ni i alla fall svaret på vad meningen med livet är. Det finns ingen! Så känn friheten! (Själv känner jag plikten att börja skriva på engelskaföredraget, eftersom det ju faktiskt kan medföra vissa tråkigheter om jag inte gör det...).
P.S. Jag ska aldrig skriva nåra såna här djupa inlägg mer, jag lovar!
