Here comes the sun! Hallelujah!
Hey people!
Kan ni fatta att det i princip är sommarlov nu!? Bara nio skoldagar kvar, och bara en enda liten onödig tyskaläxa. (När ska vår tyskafröken inse att det inte är någon idé att försöka lära oss tyska? Ingen är intresserad. Förutom jag då...). Och av dessa dagar är en friluftsdag och en avslutning, och så får vi ju inta glömma avslutningsbalen som äger rum om mindre än två veckor! (Lägger ut en bild på min balklänning senare! Om nu nån är intresserad...). Och sen bär det av till Öland med gänget! Så livet leker, som min mormor eller nån skulle säga. Det är nästan, men bara nästan, så att man skulle kunna tro att det finns någon mening med det...
I klassen råder det nästintill krig. Inte riktigt kanske, men stämningen var onekligen spänd efter dagens musiklektion. Anledning: Vi kan inte komma överens om vad vi ska sjunga på avslutningen. Ganska patetiskt egentligen. Men ändå upprörande! För tre veckor sen hade vi en omröstning om vad vi skulle sjunga för sång i kyrkan på avslutningen, "Here comes the sun" eller "Kung av sand". Till min och många andras stora glädje vann "Here comes the sun". Men alla var inte lika nöjda. PA och LL( =klassens "kung och drottning") och deras anhängare höll på "Kung av sand" och hade mycket svårt att acceptera att de inte fick sin vilja igenom (de hade väl aldrig varit med om det tidigare...).
Så veckan efter bestämde PA själv att vi även ska sjunga "Seasons of love", och utnämnde sig själv till solosångare. Eftersom den låten ändå är ganska bra och PA är den enda som kan tänka sig att sjunga solo, så var det ingen som protesterade. Men när han och LL även bestämde att vi måste göra en ny omröstning om den första låten, den här gången mellan "Here comes the sun" och "Hallelujah", började folk däremot protestera, tack och lov. De kan ju inte begära att vi ska göra en ny omröstning bara för att de inte blev nöjda efter den första omröstningen! Och om de nu så gärna vill sjunga "Hallelujah" kunde de ju ha föreslagit det inför den första omröstningen! Det är alltid någon som blir missnöjd vid ett val. Om alla tyckte lika skulle det ju inte vara någon mening med att ha demokratiska val.
Tyvärr var musikfröken på deras sida, så det blev en ny omröstning. Men kan ni tänka er, "Here comes the sun" vann igen, MOHAHAHAHA! Klassen var nu tydligt uppdelad i två grupper, "töntarna och de normala", som höll fast vid "Here comes the sun", mot "de populära" och deras anhängare, som röstade på "Hallelujah". Fast det var egentligen inte låtarna vi röstade om längre. Själv bryr jag mig faktiskt inte så mycket om vad vi sjunger i kyrkan, ännu mindre tror jag att LL och PA gör det. Nej, nu var det bara en tävlig om vem som har mest makt. Töntarna mot de populära! Och vi vann!
Slutsats: Tillsammans är allting möjligt! Det var som sagt inte låtarna som var det viktiga i allt det här, det var principen! Vi "töntar" säger kanske inte så mycket, men tillsammans är vi fler och har större makt än de "populära". För i ett demokratiskt val är alla röster lika mycket värda! Länge leve demokratin!
Jag vet att det här var ett väldigt rörigt och ett väldigt patetiskt inlägg. Extremt patetiskt faktiskt. Och dessutom överdrev jag nog en hel del. Men, men. Nu har jag sagt vad jag ville få sagt (och som vanligt har mina läsare somnat...). Sov gott!
Kan ni fatta att det i princip är sommarlov nu!? Bara nio skoldagar kvar, och bara en enda liten onödig tyskaläxa. (När ska vår tyskafröken inse att det inte är någon idé att försöka lära oss tyska? Ingen är intresserad. Förutom jag då...). Och av dessa dagar är en friluftsdag och en avslutning, och så får vi ju inta glömma avslutningsbalen som äger rum om mindre än två veckor! (Lägger ut en bild på min balklänning senare! Om nu nån är intresserad...). Och sen bär det av till Öland med gänget! Så livet leker, som min mormor eller nån skulle säga. Det är nästan, men bara nästan, så att man skulle kunna tro att det finns någon mening med det...
Så veckan efter bestämde PA själv att vi även ska sjunga "Seasons of love", och utnämnde sig själv till solosångare. Eftersom den låten ändå är ganska bra och PA är den enda som kan tänka sig att sjunga solo, så var det ingen som protesterade. Men när han och LL även bestämde att vi måste göra en ny omröstning om den första låten, den här gången mellan "Here comes the sun" och "Hallelujah", började folk däremot protestera, tack och lov. De kan ju inte begära att vi ska göra en ny omröstning bara för att de inte blev nöjda efter den första omröstningen! Och om de nu så gärna vill sjunga "Hallelujah" kunde de ju ha föreslagit det inför den första omröstningen! Det är alltid någon som blir missnöjd vid ett val. Om alla tyckte lika skulle det ju inte vara någon mening med att ha demokratiska val.
Tyvärr var musikfröken på deras sida, så det blev en ny omröstning. Men kan ni tänka er, "Here comes the sun" vann igen, MOHAHAHAHA! Klassen var nu tydligt uppdelad i två grupper, "töntarna och de normala", som höll fast vid "Here comes the sun", mot "de populära" och deras anhängare, som röstade på "Hallelujah". Fast det var egentligen inte låtarna vi röstade om längre. Själv bryr jag mig faktiskt inte så mycket om vad vi sjunger i kyrkan, ännu mindre tror jag att LL och PA gör det. Nej, nu var det bara en tävlig om vem som har mest makt. Töntarna mot de populära! Och vi vann!
Slutsats: Tillsammans är allting möjligt! Det var som sagt inte låtarna som var det viktiga i allt det här, det var principen! Vi "töntar" säger kanske inte så mycket, men tillsammans är vi fler och har större makt än de "populära". För i ett demokratiskt val är alla röster lika mycket värda! Länge leve demokratin!
Jag vet att det här var ett väldigt rörigt och ett väldigt patetiskt inlägg. Extremt patetiskt faktiskt. Och dessutom överdrev jag nog en hel del. Men, men. Nu har jag sagt vad jag ville få sagt (och som vanligt har mina läsare somnat...). Sov gott!
Tummen upp för demokratin!
Kommentarer
Trackback
